VMFK:s historia
Västerviks Modellflygklubb 50 år
VMFK:s historia
Efter kriget på 40-50 talet, var flygintresset stort. Flygvapnet och KSAK (Kungliga svenska aeroklubben) stöttade och bildade flygklubbar med motor- segel- och modellflygsektioner.
KSAK skrev i sin tidning Modellflygsport 1949:
”Modellflyget är en idealisk hobby för modern ungdom. Det ger nära kontakt med det riktiga flyget och de riktiga flygarna och anses på goda grunder vara den bästa bottenskolan för all annan flygning
Modellflyget är en mångsidig hobby. Det omfattar både inomhusslöjd och stärkande friluftsliv. Det erbjuder rika tillfällen till spännande tävlingsuppgörelser. Det ger värdefulla insikter i teoretiska och praktiska ting. Det skapar kamratskap och verkar för en god sammanhållning.
Men modellflyget är framför allt roligt, en bättre fritidssysselsättning kan väl knappast tänkas för den ungdom som lever i teknikens och flygets tidevarv!”
Bygga och flyga modellflygplan blev en populär sysselsättning för många ungdomar. Artiklar i familjetidningar som Allers och program i radion väckte mångas intresse. Kommunens fritidsgårdar och olika föreningar, som Unga örnar m fl. hade byggverksamhet på programmet. KSAK anordnade byggledarkurser på Ålleberg, där bl.a. Yngve Strand deltog 1947. I Västervik fanns flera affärer där man kunde köpa byggsatser och material t.ex. Bertil Engströms hobbyaffär på Strömsgatan, Fredrikssons cykelaffär, Fogelkvists cykelaffär och på senare tid Rolles diversehandel. Sven E Truedsson (SEMO), Wenzel, Hobbyförlaget, Claes Ohlsson, Sigurd Isaksson m.fl. gav ut kataloger med inspirerande bilder på flygplan och utrustning som man suktade efter.
Flygplanen var till att börja med enkla kastflygplan och plan med gummimotor, från enkla stavmodeller som Lill-Klas och Örnungen till spant- och fackverksbyggda tävlingsmodeller av Wakefieldtyp. Det fanns olika typer av segelflygplan för olika tävlingsklasser. Under 50-talet blev diesel- och glödstiftsmotorer tillgängligare prismässigt. Linkontroll blev populärt, man flög bl.a. på Marieborgsplan, Breviksplan och Reginelundsparken. På Karstorpsgärdet flögs det friflyg, det krävdes stora ytor eftersom planen gärna rymde.
På 60-talet kom radiostyrning, det var omgärdat av regler och bestämmelser kring användandet av utrustningen. Skulle man tävla krävdes medlemskap i SMFF. Från början var utrustningen enkel, med en kanal och gyromotor som drog sidrodret till ena ändläget och gummiband till andra. För att flyga rakkurs fick man pulsera med sändaren. Man kunde bygga utrustningen själv i byggsats eller köpa t ex Telepilot. Hasse Andersson var först i Västervik med propotionalstyrning 1967, en Micro Avionics från USA. Hasse flög på Hultsfreds flygplats, Västerviks flygplats Mommehål, Karstorpsområdet och från sjöisar.
VMFK bildas
Flygandet var inte till en början organiserat utan det var mest kompisgäng som flög. Det fanns från 40-talet en klubb i Västervik registrerad hos KSAK som H419. Aktiviteten minskade dock med åren och klubben avsomnade mer eller mindre i början av 50-talet, även om det fanns flera aktiva modellflygare. Det har också tidigare funnits klubbar i Gamleby, Överum och Ankarsrum.
Mot slutet av 60-talet hade radioflyget rotat sig hos så pass många entusiaster att tankarna fanns att bilda en ny klubb. I samband med att modellflygarna fick tillgång till ett eget flygfält 1970 bestämde de sig under 1971 att bilda klubben, 28 medlemmar hade anmält intresse.
Det första mötet med ”Västerviks flygklubb modellflygsektionen” hölls 3 februari 1972. Ordförande var Hasse Andersson, sekreterare Yngve Strand och kassör Bo Claesson. 12 medlemmar var närvarande. Klubben skulle vara ansluten till SMFF och ”bedriva all sorts modellflyg”. Man skulle ha planerade flygaktiviteter lördagar och söndagar och möten varje månad i Yngves gillestuga. I juni, juli och augusti hölls månadsmötena på flygfältet vid Kejserslund. Klubben delade lokal med motor- och segelflygsektionerna på Mommehål. 1973 sades den lokalen upp och klubben fick tillgång till lokal i Kvarngatsskolan. 1974 beslutade man att utträda ur ”stora” flygklubben. Klubben fick ett nytt namn: ”RC-klubben Seagull”, detta fick aldrig något genomslag. Klubben registrerades hos SMFF som H99.
Modellflyget var från början organiserat genom KSAK. 1959 bildades SMFF (Sveriges modellflygförbund) som den nationella organisationen för landets modellflygklubbar. SMFF är ett grensportförbund inom FSF (svenska flygsportförbundet) som bildades 1966 och som tillhör Riksidrottsförbundet.
Fältet
1970 fick modellflygarna, genom personliga kontakter med dåvarande arrendatorn av Kejserslund, Boman, tillgång till ett område, som inte var odlingsbart, för att anlägga ett flygfält. Hasse Andersson och Ingvar Olofsson m.fl. jobbade hårt med att anlägga start och landningsbana.1976 begärde klubben hos kommunen att det område man disponerat skulle undantas från Bomans arrende och att det skulle få disponeras kostnadsfritt. Något avtal med kommunen träffades inte då. I samband med att Bomans arrende upphörde tecknade klubben1993 arrendeavtal med kommunen om ca 25 000 m2 för 2000 kr/år. 2010 fick vi det utökat till ca 35 000 m2 och 2013 med ytterligare 5 000 m2 för segelflygets behov vid vinschstarter och 2018 med ytterligare 700 m2 för parkeringsplatsen. Under 2018 anlades en våtmark i dalen nedanför fältet och klubben avstod en remsa om ca 10 meters bredd för betande djur och klubbens område stängslades in. Två stycken s.k. stättor byggdes av Återbruket och placerades ut så att man vid dessa kan passera över el-stängslet.
Våtmarken avsågs också vara ett fågelområde och ett fågeltorn byggdes i anslutning. Det fanns en oro inom klubben att det skulle påverka verksamheten. I kontakter med Tjust fågelklubb kunde konstateras att någon negativ påverkan inte kunde ske.
Kring 2006-07 var det stora planer att anlägga Holiday Club med golfbana, fritidsanläggningar, bebyggelse mm i Gertrudsviksområdet runt Maren, Kejserslund och Målserum. Klubbens arrendeavtal sades upp, klubben hade flera överläggningar med kommunen i positiv anda om alternativa lokaliseringar. 2008 presenterade kommunen ett preliminärt avtal om ny plats för flygfältet. 2009 lades projektet på is.
2007 Registrerades altenativa flygfält i Helgenäs och Gamleby, som nu inte längre är aktuella pga. säkerhetskrav.
From 1 januari 2021 trädde nya regler för drönare i kraft. Med drönare menas i detta sammanhang fjärrstyrda obemannade flygfarkoster också UAV. Modellflygplan är i denna mening drönare. Det krävdes särskilt tillstånd att flyga högre än 120 m. Modellflygfält skulle registreras hos transportstyrelsen. Varje drönarpilot skulle registrera sig och få ett operatörs-ID och det var krav på drönarkörkort. Särskilda säkerhetsregler gäller. För organiserad flygning av medlemmar i modellflygklubbar anslutna till SMFF eller RCFF och på registrerade modellflygfält krävdes inget drönarkort, men stort ansvar läggs på klubbarna att all flygning sker på ett säkert sätt och i enlighet med bestämmelserna.
Fältet är registrerat och godkänt som modellflygfält hos Transportstyrelsen med en flyghöjd på 400 m som gör det möjligt att tävla med segelflyg.
Anläggningen
Till att börja med hade klubben en enkel låda för förvaring av verktyg och klippare. I början av 80-talet anskaffades en mindre bod ”Gula boden” som placerades i nordöstra hörnet av banan.
1989 fick klubben erbjudande från Bowlingklubben om att överta Åhmans gamla korvkiosk som stått i Kanhult. Kiosken transporterades med lastbil till fältet och försågs med ett nytt sadeltak och renoverades invändigt.
1993 fick klubben en barack från Kustbevakningen. I samband med detta såldes den Gula boden och detta täckte kostnaderna för transport och bygglov.
Under åren har byggnaderna underhållits och rustats upp med målning, installation av solceller för belysning och laddning av accar mm. Nytt innergolv lades i kiosken 2013, då anskaffades också en oljekamin så att klubbmöten kunde hållas där höst och vår. Baracken hade en tendens att fyllas med modeller vilket var ett återkommande tema på klubbmötena. 2016 drabbades klubben av inbrott i baracken då många modeller och utrustning försvann.
1992 investerades i en ny gräsklippare och klubben erhöll bidrag från kommunen med 11 000 kr. Klipparen har årligen servats och underhållits av proffsiga medlemmar i klubben. 2009 byttes motorn.
Banan har underhållits med, klippning, gödning och vertikalskärning vid några tillfällen, bekämpning av fibblor, rensning av sly längs bankanterna. 2016 anlitades en grönyteexpert som gav råd för underhåll av banan, varpå 8 kbm mursand inköptes och fördelades över banan.
2020 utökades banans klippta del med en rundel för linflyg och tävlingsområde för segelflyg iordningställdes. 2021 gjordes säkerhetshöjande åtgärder med skyddsnät mot motorkörningsområdet och motorbänkar.
Ungdomsverksamhet
I den tidigare klubben var Yngve Strand byggledare för 6-7 unga medlemmar. Bygglokalen var Marieborgsskolans slöjdsal. Flygning skedde på Karstorpsgärdet och vintertid på sjöisar runt staden.
Den nuvarande klubben hade i samarbete med kommunens fritidsverksamhet också byggkurser för ungdom och fick disponera olika lokaler i skolor och fritidsgårdar under årens lopp, bl.a. Kvarngatsskolan/Norra högstadiet, Fågelbäret och Marieborgsskolan. Det var enkla modeller som byggdes. Under 1994 deltog 5 ungdomar i byggkvällar på Fågelbärets fritidsgård, byggobjekt var en Eagle 15 för radiostyrning. Endast ett ex byggdes klart och flögs under säsongen
I samband med sportlovet hade klubben uppvisningar vid Mommehål som en del i samarbetet med kommunen. Detta pågick fram till 1996 då intresset blivit allt mindre.
Därefter har klubben haft informationsträffar för ungdomar vid ett antal tillfällen i samband med bl.a. sommarlovsaktiviteter och lov. Som de flesta föreningar har klubben svårt att rekrytera ungdomar i konkurrens med andra fritidsaktiviteter
Flygverksamhet
Traditionsenligt anordnade klubben flygdagar för allmänheten och gästflygare från andra klubbar Kristi Himmelsfärdsdag och första helgen i sept. Rekordet var 1995 då kom ca 150 besökare. Flygdagarna gav inkomster genom lotterier och försäljning av kaffe och korv. Vid flygdagarna fanns också försäljare av byggsatser och hobbymaterial, såsom Hobbyborgen, Natans Hobby, Arne Nolberg/HAB och Rolles.
Flygdagarna var dock väderberoende -särskilt i maj då regn och blåst ofta begränsade flygningarna- och har från början av 2000-talet genomförts mera som klubbmeetings än riktade till publik.
Klubben har haft fasta flygtider på torsdagar och söndagar så man säkert vet att det ska vara någon aktivitet. Då har även bedrivits flygskoleverksamhet. Flera medlemmar har därigenom flugit upp för certifikat och fått behöriget att medverka vid publika arrangemang. Klubben har haft ett antal olika skolflygplan, senast med el-motor.
Det har flugits med många olika typer av flygplan framför allt radiostyrda motormodeller. Oftast byggda i byggsatser, men också byggda i lösvirke efter ritning eller tom egna konstruktioner. Med tiden kom nästan färdigbyggda ARF-modeller. Från början byggdes modellerna i balsa klädda med siden eller japanpapper och sedermera med plastfilm. Från början av 2000-talet kom modeller byggda i cellplast. Motorerna har främst varit förbränningsmotorer men från början av 2000-talet blev elmotorer alltmer populära och dominerar numera.
Klubbens medlem Janne Johansson är en framstående konstruktör av speedwaymotorer Han konstruerade och byggde en fyrcylindrig sidventilsmotor på 128 ccm till sin dubbeldäckare Gere Sport. Han byggde också om en OS 91 med 4 ventiler och världens minsta turboaggregat.
Ett par av klubbens medlemmar som jobbade på Storebro med plastbåtsbygge byggde avancerade plan i glasfiber.
Segelflyg har alltid varit populärt, de har kastats eller dragits upp till höjd med gummirep, vinsch eller med hjälp av motorplan och på senare tid med elmotor för att söka termik.
Bo Magnusson konstruerade och byggde storsegelflygplan i cellplast med upp till 5 m spännvidd utrustade med elmotor och kunde hålla sig i luften flera timmar sträck
Några år kring 2015 hade vi en grupp medlemmar som var mycket aktiva helikopterflygare
Genom sitt jobb på Barracuda utvecklade Lars Karlsson en drönare (multirotor) och använde fältet från 2007 för utprovning av den. Avtal träffades sedan med SAAB Barracuda att fortsatt utnyttja fältet för tester. Även med Räddningstjänsten har klubben träffat avtal med att de får utnyttja fältet för övning och utbildning av sina och angränsande kommuners drönarpiloter. De senaste åren har flera drönarflygare anslutit sig till klubben och några medlemmar har också skaffat drönare.
I nostalgins tecken har flera medlemmar byggt oldtimermodeller, konstruerade före 50-talet. Även linflyg har tagits upp på agendan.
Tävlingsverksamhet
I klubben har det i alla tider varit någon form av tävlingsverksamhet både som arrangör och medlemmar som deltagit i egna klubbtävlingar, nationella och tom internationella.
Under 80- och början av 90-talet anordnades tävlingar mellan länets klubbar i en enklare form av F3A populär, konstflyg med olika manövrar, som klubbarna skiftades åt att arrangera.
Under samma tidsperiod arrangerade klubben i SM tävlingar i Quarter Midget Pylon, hastighet på Mommehål. Aktiva och framstående var Håkan Floren och Bo Magnusson, som sedermera blev medlem i klubben
Klubben har medverkat som deltagare /arrangör i olika grenar av segelflygtävlingar på SM-nivå. Bland de aktiva flygarna kan nämnas Yngve Strand, Hasse Andersson, Anders Nilsson och Tord Hamlin – som även tävlat internationellt.
Inom klubben har segelflygtävlingar arrangerats under många år, främst med gummirepstart. Till kommande år planeras tävlingar i el-segelflyg.
Lars Karlsson är aktiv i Oldtimertävlingar, friflyg, både nationellt och internationellt med framstående placeringar.
En av klubbens nyaste medlem, Christian Johansson, har topplaceringar i internationella hastighetstävlingar i linflyg, Weatherman cup.
Nils Erik Hollander är en framstående modellflygare boende i Västervik men som tävlar för Karlstads MFK. Han har ingått i Sveriges friflygslandslag och tävlat i flera VM-tävlingar över hela världen.
Klubben
Modellflyg är inte bara att bygga och flyga utan har en viktig social och friskvårdande funktion, som KSAK beskrev i inledningen. Riksidrottsförbundet delade 2021 ut bidrag till föreningar som sysselsatt och aktiverat 65+ åringar i samband med coronapandemin 2020. Klubben erhöll 12 000 kr.
Klubben hade vid starten ca 30 medlemmar och som flest 1997 med 77 medlemmar varav 24 juniorer, därefter sjunkande antal och stabiliserats vid 30-40. 2021 var antalet 32 varav 2 juniorer. Under åren har klubben haft sammanlagt ca 150 medlemmar.
1996 diskuterades om vi skulle öppna en hemsida och den kom igång under 2000 med Lars Karlsson som webbmaster, hemsidan har under åren utvecklats och utgör klubbens officiella informationskanal utåt. Under 2013 startade en grupp aktiva helikopterflygare en facebookgrupp, denna förde sedan en tynande tillvaro men har återaktiverats under 2021.
Klubbens styrelser har under åren utgjorts av:
Ordf:
Hans Andersson 1972—77? 6 år
?? 1978–1988
Lennart Öreteg 1989-1993 +1999-2000 7 år
Jerry Söderberg 1994-1995 2 år
Tord Hamlin 1996–1998 + 2004—2005 + 2009 + 2011—2012 8 år
Bo Pilsmo 2001—2003 3 år
Lars Karlsson 2006—2008 + 2010 4 år
Olof Hjorth 2013—2016 4 år
Harald Brötell 2017—2021 5 år
Sekr:
Yngve Strand 1972–? + ? – 1990 6+? år
?? 1978—1988
Stellan Jergil 1991—2002 + 2006—2021 28 år
Lars Karlsson 2003—2005 3 år
Kassör
Bo Claesson 1972—1977? 6 ? år
?? 1978—1988
Lars Johansson 1989—1990 2 år
Yngve Strand 1991—1993 3 år
Lennart Schulz 1994—1996 3 år
Anders Andersson 1997—2020 23 år
Sven Högström 2021– 1 år
I styrelsen har därutöver ingått vice ordförande, säkerhetsansvarig och suppleanter.
Stellan Jergil, sekreterare
Denna sammanställning baserar sig på:
o Enstaka protokoll från 1972-77
o Hasse Anderssons berättelse ”Tidigt Modellflyg i Västervik”
o Protokoll och verksamhetsberättelser och handlingar perioden 1989-2021
o Från perioden 1974-1990 saknas dokumentation så kom gärna med kompletterande information
